NO ONE CAN HANDLE THE TRUTH !
Jag har ej bloggat dessa dagar av en rad olika orsaker. Och jag förstår bara inte en sak med att människor är så komplexa hela tiden. Människor skapar bara problem och det blir aldrig bra, man blir aldrig nöjd ! Prblemet är när man har rätt så får man inte bevisa sin rättighet utan man måste hålla tyst och ljuga för att lyckas, varför har allting blivit så smutsigt både privatlivet och det offentliga livet...
Måste allting kretsa kring pengar och ideal ? Ingen är perfekt och att alla vi har våra brister men dessa brister kan utgöra en stor grund för att vi lyckas man lär sig av sina misstag. Iallafall håller jag starkt på det konceptet att man lär sig av sina misstag man gör för att dem valen man gör kan leda till misstag. Men måste allting vara så svårt ?
Frågan är hur ska man ta det lungt och få ett harmoniskt liv ? Jag som har haft föreläsningar om hälsa och stress bör kunna detta, men jag har kunskapen har nycklarna att hantera dessa frågor men det är så pass svårt att själv utföra det som är rätt och fel. Att sluta bry sig för att må bättre, ju mer man bryr sig och lägger märke till saker och ting mår man själv dåligt.
Alla vill ha rätt men ingen är smartast i hela världen, ingen har all kunskap. Alla vi individer intresserar oss för olika saker, och att vi brinner för olika kategorier. Men måste allting kretsa kring vem som är smartast, vem som är snyggast och vem som har dem bästa materiella ting samt att man går i märkeskläder hit å dit ? Ska allting kretsa kring det yttre hela tiden för att lyckas ?
Enligt mig själv så är det bra att alla är olika för då får man en annan arbetsmarknad men om alla konkurerar med alla blir detta inte bra. Å andra sidan i hemmet tex. säger man något så blir det en envälde av allt. Att inte få kunna poängtera sin åsikt för alla vi har åsikter. Måste man anpassa sig för allt å alla både i skolan, arbetsplatsen eller i hemmet ? Och detta är bara för att människor tål inte sanningen, människor hatar ärlighet och att människor kan absolut inte tåla att någon kan ett ämne mycket bättre än den själv..
All dess avundsjuka och hur mycket man kan, vad man har, hur man klär sig etc utgör en stor roll i samhällets spel och spelet här hemma. Jag brukar se samhället på ett sätt att jag spelar en roll och ska utgöra mina sysslor alltså man måste arbeta eller gå i skolan något måste man göra av sitt liv. Men att man spelar en viss roll hemma. Och det tragiska är att man glömmer egentligen bort vem man själv är från hela början om man ska spela hela tiden och vara vaken på att kunna agera när som och var som helst..
Tyvärr är vi formade i ett system där man ska följa samhällets spelregler men hemma undrar man då ? Måste man följa spelreglerna hemma ? Självklart alla vi har våra roller i denna stora konstiga film som har pågått i decenier.
Civila dör hela tiden för männsikors komplexitet. För att MÄNNISKOR är ute i krig, och att civila återgien riskerar sitt liv för andras dumheter. Hur långt ska detta gå ? Vart går gränsen med att mörda och överordna ? Måste man dominera hela tiden för att bevisa att man har makten och ''kolla på mig''?
Igår så sa en person (berättar inte vem det är) till mig att jag svävar uppe i det blå och at jag utsrålar en negativ syn om att jag är bäst. Mitt svar var att tyvärr är det den synen ni har om mig, jag svävar inte uppe i det blå utan det är ni som gör det och ni utsrålar att ni kan allting. Medan jag vill bara poängtera min åsikt, alla vi har våra åsikter och värderingar. Alla värderar olika och ser saker och ting olika därför är människor olika både utseendesmässigt och insidan.. För att ni inte kan hantera sanningen så får inte folk säga något utan det skapar bara en massa skrik och bråk ? När ska man entligen få diskutera som vanliga individer utan att JAG blir påhoppad och kallas för en massa saker bara för att ni ska känna er bättre. Men hur känner jag? Jag har också själ och känslor, detta gör att jag mår dåligt och att min kropp får ta era smällar för att ni har mycket problem men i sin tur så ska det vara jag som har problem och att jag är osocial för att jag orkar inte ta era smällar?
Problemet är här att jag kommer verkligen bli stum kring dessa människor men orkar man det ? Man måste lära sig å hantera att hålla tyst när man inte ska men då kommer alla vilja göra vad dem vill med en själv. Och detta kan jag ej hantera, jag kan ej hantera att dem försöker få mig å se dum ut och att dem ska vara något bättre än jag själv..
Innerst inne vet jag att jag är bättre än dem men får ej poängtera detta och att innerst inne vet jag att världen vet hur ärlig jag är att ärligheten får man ej visa men man kan ej hålla tyst för gör man inte det så håller inte den andra parten tyst och då har man 6 vargar på sig för att man har sagt ett ord. Och detta betyder att man inte har någon på sin sida bara för att folk inte tål att man är BÄTTRE än dem !!!!
Måste allting kretsa kring pengar och ideal ? Ingen är perfekt och att alla vi har våra brister men dessa brister kan utgöra en stor grund för att vi lyckas man lär sig av sina misstag. Iallafall håller jag starkt på det konceptet att man lär sig av sina misstag man gör för att dem valen man gör kan leda till misstag. Men måste allting vara så svårt ?
Frågan är hur ska man ta det lungt och få ett harmoniskt liv ? Jag som har haft föreläsningar om hälsa och stress bör kunna detta, men jag har kunskapen har nycklarna att hantera dessa frågor men det är så pass svårt att själv utföra det som är rätt och fel. Att sluta bry sig för att må bättre, ju mer man bryr sig och lägger märke till saker och ting mår man själv dåligt.
Alla vill ha rätt men ingen är smartast i hela världen, ingen har all kunskap. Alla vi individer intresserar oss för olika saker, och att vi brinner för olika kategorier. Men måste allting kretsa kring vem som är smartast, vem som är snyggast och vem som har dem bästa materiella ting samt att man går i märkeskläder hit å dit ? Ska allting kretsa kring det yttre hela tiden för att lyckas ?
Enligt mig själv så är det bra att alla är olika för då får man en annan arbetsmarknad men om alla konkurerar med alla blir detta inte bra. Å andra sidan i hemmet tex. säger man något så blir det en envälde av allt. Att inte få kunna poängtera sin åsikt för alla vi har åsikter. Måste man anpassa sig för allt å alla både i skolan, arbetsplatsen eller i hemmet ? Och detta är bara för att människor tål inte sanningen, människor hatar ärlighet och att människor kan absolut inte tåla att någon kan ett ämne mycket bättre än den själv..
All dess avundsjuka och hur mycket man kan, vad man har, hur man klär sig etc utgör en stor roll i samhällets spel och spelet här hemma. Jag brukar se samhället på ett sätt att jag spelar en roll och ska utgöra mina sysslor alltså man måste arbeta eller gå i skolan något måste man göra av sitt liv. Men att man spelar en viss roll hemma. Och det tragiska är att man glömmer egentligen bort vem man själv är från hela början om man ska spela hela tiden och vara vaken på att kunna agera när som och var som helst..
Tyvärr är vi formade i ett system där man ska följa samhällets spelregler men hemma undrar man då ? Måste man följa spelreglerna hemma ? Självklart alla vi har våra roller i denna stora konstiga film som har pågått i decenier.
Civila dör hela tiden för männsikors komplexitet. För att MÄNNISKOR är ute i krig, och att civila återgien riskerar sitt liv för andras dumheter. Hur långt ska detta gå ? Vart går gränsen med att mörda och överordna ? Måste man dominera hela tiden för att bevisa att man har makten och ''kolla på mig''?
Igår så sa en person (berättar inte vem det är) till mig att jag svävar uppe i det blå och at jag utsrålar en negativ syn om att jag är bäst. Mitt svar var att tyvärr är det den synen ni har om mig, jag svävar inte uppe i det blå utan det är ni som gör det och ni utsrålar att ni kan allting. Medan jag vill bara poängtera min åsikt, alla vi har våra åsikter och värderingar. Alla värderar olika och ser saker och ting olika därför är människor olika både utseendesmässigt och insidan.. För att ni inte kan hantera sanningen så får inte folk säga något utan det skapar bara en massa skrik och bråk ? När ska man entligen få diskutera som vanliga individer utan att JAG blir påhoppad och kallas för en massa saker bara för att ni ska känna er bättre. Men hur känner jag? Jag har också själ och känslor, detta gör att jag mår dåligt och att min kropp får ta era smällar för att ni har mycket problem men i sin tur så ska det vara jag som har problem och att jag är osocial för att jag orkar inte ta era smällar?
Problemet är här att jag kommer verkligen bli stum kring dessa människor men orkar man det ? Man måste lära sig å hantera att hålla tyst när man inte ska men då kommer alla vilja göra vad dem vill med en själv. Och detta kan jag ej hantera, jag kan ej hantera att dem försöker få mig å se dum ut och att dem ska vara något bättre än jag själv..
Innerst inne vet jag att jag är bättre än dem men får ej poängtera detta och att innerst inne vet jag att världen vet hur ärlig jag är att ärligheten får man ej visa men man kan ej hålla tyst för gör man inte det så håller inte den andra parten tyst och då har man 6 vargar på sig för att man har sagt ett ord. Och detta betyder att man inte har någon på sin sida bara för att folk inte tål att man är BÄTTRE än dem !!!!
This is my life and I am going to do as I want with it and no one can say this is right this is wrong ! 
Ensammhet känner många igen, men i dessa situationer
känner man sig ensamm, utan någon man kan lägga
sitt huvud på och känna sig trygg.
Tyvärr gör det ont men det är något vi måste leva med
att det är väldigt svårt och hitta någon man kan lita på !
NO ONE CAN HANDLE THE TRUTH BECAUSE THE TRUTH HURTS !!!! / D
